Phantom of the Paradise

HE SOLD HIS SOUL FOR ROCK ’N’ ROLL.
Andrew Lloyd Webber var inte först med att sätta musik till Gaston Leroux skräckklassiker Fantomen på stora operan. Först var Brian De Palma, som här fick till en av tidernas största kultsuccéer. Högvis med hemsidor är dedikerade till filmen och i Paris visades den på bio i rekordlånga femton år. Inte oväntat är en remake nu under planering.

Räkna med en överdos av paljetter, platåskor och annan 70-talskitsch när kampen mellan Leach och Swan rullar igång.

Leach är en briljant men naiv musiker, vars största misstag är att skriva den perfekta rockoperan. Swan är ägaren av Death Records, och har bokstavligen sålt sin själ till djävulen. Efter att han snott både rockverket och tjejen från Leach, fastnar den förtvivlade musikern i en skivpress och får ansiktet deformerat. Skivindustrin har skördat ännu ett offer, tror de? Men Leach kräver hämnd. Han skyler sitt ansikte bakom en mask, virar slängkappan om sig och tar sig osedd in på Swans nya, gigantiska rockpalats ”Paradise”.

Repetitionerna pågår. Premiärkvällen närmar sig. Det är då som ”The Phantom” slår till?

”Gillade ni Rocky Horror Picture Show? Då kommer ni säkert att uppskatta Phantom of the Paradise – försedd med perfekt originalmusik. Personer med känsliga nerver varnas dock för den otäcka finalen?” / Göteborgsposten

”En rock ’n’ roll-bergochdalbana som skrämmer, roar och skakar om dig fullständigt. Se den, det är en order!” / After Dark Magazine