Studio S Entertainment

Omslag av Sagan om prinsessan Kaguya (TriArt)

Förstora omslag

Originaltitel Kaguyahime no monogatari
Genre Animerad film, Drama, Familjefilm, Fantasy, TriArt
Längd 2 tim 17 min
Land Japan
Inspelningsår 2013
Regi Isao Takahata
Textning Svenska
Artikelnr TR1259
Release 2015-08-10
Omslag av Sagan om prinsessan Kaguya (TriArt)

Sagan om prinsessan Kaguya (TriArt)

Isao Takahata är tillbaka med årets vackraste animation!

OSCARNOMINERAD – BÄSTA ANIMERADE FILM!

En skogshuggare hittar oväntat en liten flicka inuti en bambustam. Hon växer snabbt till en liten dam och charmar alla hon möter. Även kejsaren får upp ögonen och bestämmer sig för att göra henne till sin. Men Kaguya bär på en hemlighet…

Isao Takahata har tagit sig an en av Japans äldsta och mest populära folksagor och gjort den till sin egen. Resultatet är vackert, gripande och alldeles fantastiskt!

fyrar”En vemodig, oändligt vacker saga berättas här med imponerande konstfärdighet som stegras till visuell poesi” / Göteborgs-Posten

5horses ”Stor skönhet… jag undrar om det här inte är den mest betagande Ghibli-filmen jag sett” / Sydsvenskan

kultur ”Animationerna är utsökta” / SVT Kulturnyheterna

4crows”Här finns många ställen där man vill stanna filmen för att bara sjunka in i teckningen” / Upsala Nya Tidning

Bakgrunden

”En gång för länge sedan, nästan 55 år nu, ville ett bolag som hette Toei Animation att Tomu Uchida, en av de stora animatörerna på den tiden, skulle göra en animerad långfilm av den klassiska sagan om skogshuggaren. I slutänden blev filmen inte gjord, men som en del av regissörens originalidé fanns tanken att det här skulle vara en utmaning för hela företaget och att alla anställda skulle få chansen att skicka in scenarion till filmen. En del av dem samlades senare till en bok.

Men jag skickade aldrig något scenario. Jag hade inte skrivit någon dramatisering av berättelsen utan en scen som skulle fungera som prolog till den här egensinniga sagan. I scenen samtalar prinsessan med sin far innan hennes avfärd från månen.

Mot slutet av originalsagan säger prinsessan Kaguya till skogshuggaren att hon måste återvända till månen och att hon har kommit till den här världen på grund av ett ”gammalt löfte”. Budbäraren från månen berättar att eftersom prinsessan har begått en synd, så har hon skickats för att leva en tid under enkla förhållanden.

Men vad var det för synd som prinsessan Kaguya hade begått på månen? Och vad innebär hennes gamla löfte? Och om hon sändes till jorden som ett straff, varför är det sonat nu? Varför är hon inte glad över detta? Vad för typ av synd är möjlig i den obefläckade världen på månen? Varför sändes prinsessan Kaguya till jorden?

Svaren på de här frågorna förklarar alla de outgrundliga förändringar som sker i prinsessan Kaguyas hjärta allteftersom de dyker upp i originalsagan. Och jag hade hittat dem! När det begav sig var jag väldigt nöjd, men efter det halva sekel som har passerat sedan då och att jag tog upp historien igen så har många års damm samlats över konceptet kring det ”gamla löftet”.

Jag kan fortfarande se min scen med Prinsessan Kaguya och hennes far månkungen. Han berättar något viktigt om prinsessans synd och hennes straff, men hennes tankar är någon annanstans och hon lyssnar inte. Hennes ögon skiner och hon blickar glatt ner mot jorden dit hon ska skickas. Men jag använde inte scenen i början av den här filmen. Så länge jag kunde teckna den ”sanna” historien om prinsessan, en som inte fanns i originalet, så skulle min film inte behöva prologen. Och så länge som prinsessan Kaguya porträtterades som någon som publiken kunde känna medkänsla för så skulle hon finnas kvar i hjärtat. Det var med den storslagna ambitionen som jag tog upp arbetet med Sagan om prinsessan Kaguya.

Jag har ingen aning, om jag ska vara ärlig, om en sådan här historia har något av det vi kallar för nutid i sig. Men jag kan åtminstone inflika att den här animerade filmen kommer att vara värd att se. Det grundar jag på begåvningen och skickligheten hos de som har jobbat med den och det filmiska uttryck som de har åstadkommit. Det är vad jag högst av allt önskar att ni ska uppleva.” – Isao Takahata

Isao Takahata (f. 1935) inledde sin karriär inom den animerade filmen på Toei Animation Company där han också blev bekant med Hayao Miyazaki. Takahata regidebuterade med TV-serien Okami shônen Ken som sändes i Japan mellan 1963 och 1965. Långfilmsdebuten Taiyou no ouji Horusu no daibouken (The Little Norse Prince) kom 1968. 1971 lämnade han Toei Animation Studios för att tillsammans med Yoichi Kotabe och Hayao Miyazaki göra en animerad version av Pippi Långstrump. Astrid Lindgren sa dock nej och projektet lades ned. Takahata fortsatte dock att samarbeta med Miyazaki och tillsammans lade de grunden till Studio Ghibli. Takahatas första film på det nystartade produktionsbolaget blev Eldflugornas grav som än i dag står sig som en av Studio Ghiblis allra finaste stunder. 1998 tilldelades Isao Takahata Japans hedersmedalj med lila band.